2012

Hej på er tappra läsare.
Nu är detta året snart slut och nästa år ska bli ett bra år. Jag ska bli en bättre, kreativare, smalare, sundare, trevligare och snällare människa.
Mina barn kommer att minnas 2012 som året då pappa hittade på så otroligt mycket roliga saker med oss.
Min fru kommer att minnas 2012 som året då vår kärlek blomstrade som aldrig förr.
Fotointresserade kommer att minnas 2012 som året då jag skapade otroliga fotografier.
Osv osv osv...
Förhoppningarna är ställda högt nu. Bara att leverera.
/FR3DDA

Uppföljning...

...av detta inlägg: http://kanjagblogga.blogspot.com/2011/11/ex-foredetta-kryss.html

Jag kunde inte hålla mig utan skrev ett kort meddelande till människan kort efter att jag hade skrivit det där blogginlägget. Typ:
"Hej hej. Det var länge sedan. Hur är det med dig då?"
Inget svar.
/FR3DDA

Inte mycket nytt

Vi är fortfarande sjuka. Allt vi gör är att titta på barnfilmer på tv. Ingen orkar någonting.
/FR3DDA

Sjuk

Ja jag är sjuk som en hund. Fast hunden är frisk men resten av familjen är sjuk. Feber och förkylning står på menyn.
Det är ju bra att detta drabbar oss nu, för nu har man ju så otroligt mycket tid. Inte en massa jobb som ska vara färdigt innan jul. Inte massa saker som ska fixas hemma innan jul.
Jag har dragit igång ett litet fotoprojekt som jag skulle vilja få lite fart på men det går ju inte. Det enda som går att göra är att titta på barnprogram på tv med barnen och att sitta och pilla på gamla bilder på datorn.
Den här tog jag i lördags innan kroppen sa ifrån.

/FR3DDA

Att gå 5km med hund på Skutberget i spöregn och storm är helt klart underskattat!
Att känna stenhårda regndroppar slå mot ansiktet är underskattat.
Att bli blöt ända in på ryggen är underskattat.
Att det blåser svinkallt rätt genom alla kläder är underskattat.
Att vara ute med en hund som bara vill hem är underskattat.
Det kallas ironi. Det var för jävligt.
Men! Vad skönt man mår när man kommer hem till värmen.
/FR3DDA

Febern.

Hej på er.
Nu sitter man här i soffan med en stor kopp kaffe och Mi Hao Kai Lan på tv. Vi skulle egentligen ha varit på väg mot dagis, skola och jobb men storbarnet har feber. Först tänkte jag ta lillbarnet till dagis ändå så att han skulle få ha lite skoj men precis när jag tänkte den tanken så kräktes storbarnet. Stackars barn, men nu har hon fått en kopp alvedon och ligger här i soffan under en filt och myser. Hon slipper nog febern snart.
Nu ska jag göra något läskigt som jag aldrig har gjort förut. Uppdatera programvaran i en systemkamera. Hoppas att den överlever.
/FR3DDA