Jag lovade ju i gårdagens inlägg,
HÄR, att dela med mig information om min så kallade viktresa. Jag vet inte hur mycket man pratar om sådant egentligen. Hur är det socialt accepterat? Skitsamma känner jag för jag är glad över detta. Ni som inte vill läsa om detta slutar nu!
Jag har vart medveten om min vikt ganska länge, att jag blivit stor och har vägt mig lite då och då senaste året. Sen från ingenstans började min fru att träna, först hemma och nu går hon regelbundet på ett gym och tycker att det är toppen. Detta gnagde lite i mig och kastade till och med ur mig någon dum kommentar om 30-årskris. Jag tränade ju jämt förr, mest löpning men en period var jag på gym ganska frekvent.
Den tredje januari vägde jag mig och vägde över 100 kg. Det var inte kul. Jag hade legat runt 96-97 i två-tre års tid men att få tresiffrigt på vågen var som en chock.
Jag gjorde då ett halvhjärtat försök att lägga om kosten och hade tre månader senare gått ner tre kg. Mycket missnöjd med detta så insåg jag att jag måste börja träna. Kallt var det och tung var jag men jag började springa. I början sprang jag mindre än jag gick, allt för att stärka kroppen så att den skulle hålla för löpningen. Då jag är knäopererad så var jag ganska försiktig och det var nog tur det.
Efter en månad hade jag nu inte gått ner ett skit på vågen. Jag antar att jag hade blivit av med en del fett och börjat bygga upp mina benmuskler men vågen stod envist still.
Det var helt enkelt dags att gå in helhjärtat i detta.
Det första jag gjorde var att komplettera vägandet med att ta ett mått runt magen med ett måttband, första mätningen visade 106 cm.
Sen tog jag full kontroll över mitt näringsintag med hjälp av en app som heter Kaloriräknaren,
LÄNK till iTunes. I den appen finns det mesta att äta som man hittar i affären och man lägger in vad man äter och hur mycket man vill äta per dag. Enkelt och snabbt så den hjälpte verkligen mig med maten. Jag äter alltså inga svältportioner, det fungerar inte att gå ned i vikt så, inte för mig i alla fall. Jag försöker att träna bort mina kilon. Jag äter nyttigt och jag äter lagom. Jag försöker att ligga på ett näringsintag på strax under 2000 kcal/dag och det fungerar fint ihop med löpning några dagar i veckan och några pass styrka, antingen på gym eller med med mina kära
TRX-band.
För två veckor sedan så insåg jag att jag skulle kunna nå ett av mina mål på min födelsedag, det var att gå ner 5 kg till så att jag skulle väga 87 kg. Jag skulle nå det målet genom att gå ner ett kilo/vecka. Nu har jag gått ned nästan två kilo/vecka de första två veckorna så jag borde ju klara det målet.
Anledningen till att jag vill under 87 är för att man då räknas som "normalviktig" (under 25) enligt BMI-skalan. BMI är ju inget att räkna med egentligen men det passade som ett första mål.
Dagens BMI:
I mitten av mars vägde jag alltså 97 kg. Idag väger jag 88 kg och har tappat 12 cm runt midjan. Jag mår toppen och njuter verkligen av att träna. Konditionen är ju inte jättebra än men den börjar bli bättre i alla fall. Jag och Johanna hjälps åt så att vi båda får tid till träning och det känns toppen då vi båda mår bra av detta, på alla plan.
Det jag insett med allt det här är att man måste se långsiktigt på sin kropp och sin hälsa. Att man måste ändra livsstil, att tok-banta i två månader fungerar inte om man inte ändrar på sina vanor. Sen är jag glad att jag återupptäckt löpningen, jag mår verkligen toppen efter ett långt löppass.
Det var det om det.
/FR3DDA
