Kan jag blogga?: kärlek

Visar inlägg med etikett kärlek. Visa alla inlägg

fredag 3 januari 2014

En tanke som gror

Jag sitter vid köksbordet, med en filt runt mig, och tittar på ett avsnitt av Weeds på Netflix. Jag har en kopp te bredvid mig och har precis ätit lite kvällskvarg.
Här måste jag pausa Weeds och skriva det här inlägget för en tanke gror i mig och den blir starkare och större. Tanken lyder: Jag har det rätt bra ändå.
Visst, jag är nyskild från ett tretton år långt förhållande och har mått piss över det men när jag sitter här i mitt nya hem, som jag stortrivs i, så tycker jag ändå att mitt liv är rätt bra.
Barnen har precis somnat och vi har spenderat dagen hos vänner och har grillat korv i skogen och har blivit bjudna på lasagne till middag. Sen avslutade vi dagen med lite fredagsmyschips när vi myste ner oss i soffan. Vi har det rätt bra ändå.
Mycket skit har givetvis hänt i separationen men i det stora hela har jag inget att skämmas för. Jag har givetvis sagt onödiga saker men jag har inte pratat skit om någon. Jag har inget att skämmas för.
Jag har det rätt bra ändå.
/FR3DDA

tisdag 31 december 2013

Gott Nytt År!

Herregud vilket år det har varit!

Jag tänker inte ens gå in på detaljer för jag tänker blicka framåt. Stor vindruta och liten backspegel. Så ska jag leva. Jag blickar framåt istället för att älta gammalt. Jag brukar säga "Jag ser fram emot framtiden" och idag stämmer det bättre än någonsin.

Nyårsafton kommer jag att spendera med mina barn och enbart med mina barn. Jag har tackat nej till allt som har med fest att göra och kommer att mysa med dem hela dagen. Första anhalten är Mariebergsskogen där vi ska åka skridskor. Sen blir det mys hemma med de små liven. God mat, godis, film och kanske en promenad för att titta på lite fyrverkerier.

Jag ska faktiskt ge några nyårslöften. Jag vet inte om jag har gjort det förut, och eftersom jag inte vet så har jag ju inte gett några allvarliga i alla fall.

1. jag ska bli en positivare människa. En människa som är fördomsfri och inte dömande. Är så för det mesta men ibland halkar man in i tråkiga tankebanor. Självförbättring!
2. jag ska inte inleda något förhållande av fel anledning. Först tänkte jag lova att jag inte skulle inleda något förhållande alls under 2014 men varför begränsa sig? Med "fel anledning" menar jag att inleda ett förhållande bara för att jag känner mig ensam.
3. jag ska försöka att springa Karlstads Stadslopp på under 40 minuter. Jag ska ge det ett ärligt försök. Jag lovar inte att jag kommer att klara det för mycket hänger på om jag får vara skadefri men jag ska ge det ett ärligt försök.

Det var nog de jag hade tänkt mig. Annars har jag bara tänkt att ha ett bra år, det har jag banne mig gjort mig förtjänt av!

Gott Nytt År!

/FR3DDA

måndag 2 december 2013

Barnvecka

Nu är barnen här igen. Nu lever jag igen.

Jag vet inte vad jag ska kalla den här rollen jag har. Deltidspappa är jag ju inte för jag är Isabelles och Nikkis pappa jämt. Precis hela tiden. Tyvärr kan jag inte vara med dem hela tiden men jag tror ändå att de har det bättre nu. De har en pappa som ger dem allt när de är hos han. Jäklar vad kul vi har!

Jag bara älskar att stänga av ljudet på telefonen och ge dem full uppmärksamhet för det ger mig så otroligt mycket tillbaks. Jag märker hur de stärks av att man ser dem. Vi fikar, gör läxor, läser, pysslar med mat, pratar osv och allt gör vi tillsammans.

Jag säger inte att jag är den perfekta föräldern på något vis för jag blir också arg ibland och vi bråkar också ibland. Det är okej tycker jag för vi tar vara på resten av tiden. Jag och mina barn.

/FR3DDA

ps. grät lite när jag läste igenom vad jag skrivit. ds.

söndag 13 oktober 2013

Då kör vi! Sen sist...

Ja vad har hänt sedan sist? Det är en heeel deeel om man säger så.
Jag är numer skild från Johanna och flyttar in i ett nytt hem om tre veckor. Separationen har väl inte vart kul direkt men det blir bäst för alla på det här viset, barnen fixar det fint och jag ser fram emot framtiden. Jag har haft stor hjälp i separationen av en gammal ungdomskärlek vid namn Sofia. Jag vet vad ni tänker, och nej vi träffades inte medan jag var gift så hon har inget med separationen att göra. Detta tog hårt på mig men nu är jag på väg uppåt och som sagt, jag ser fram emot framtiden. Jag älskar att säga det, jag ser fram emot framtiden.
Jag har börjat ett nytt jobb som snickare på en liten byggfirma och trivs som tusan. Inget mer egengöretagande för mig på ett tag nu.
Träning och vikt då? Jo i mars började jag ju på 100 kg och nu väger jag 80 kg och springer milen på 41 minuter. Mina framsteg har varit större än jag någonsin vågat drömma om men om man vill och har bestämt sig så går det. Kan jag så kan du.
Jag tränar varje dag och lika delar löpning och styrketräning. Löpningen sker nästan bara i längre pass, minst 7 km. All styrketräning sker i hemmet med minimalt med utrustning. Jag har bestämt mig för att det ska fortsätta så, pengar jag hade kunnat lagt på ett gymkort ska jag lägga på att köpa in bra utrustning till att träna hemma med istället.
Så ser det ut i livet just nu. Bloggen kommer att handla en del om hur jag har gjort med kost och träning för att komma dit jag är men också om hur jag gör nu när mina mål inte är att gå ner i vikt utan att bli bättre, starkare och snabbare.
Vi ses!
/FR3DDA

fredag 3 maj 2013

Fredag den trettonde!

Det är inte fredag den trettonde idag men det är fredag och jag och Johanna har vart "ihop" i tretton år!

13 år! Galet...

/FR3DDA

tisdag 2 april 2013

Tankar under en mils löpning

Vilken start på veckan! (Igår räknas ju inte.) En mil löpning, BEVIS, i solen med hund och dotter. Isabelle som är sju år springer ju inga mil så hon cyklade bredvid mig och var väldigt nöjd med detta. Första cykelturen för året var det och leendet klöv nästan huvudet på henne. Hon gillar att cykla den där Isabelle.
När jag sprang så tänkte jag på det här med vad vi skickar med våra barn. Hur ska jag motivera dom att vara ute och röra på sig om jag inte gör det? Mitt mål är att få dem att se motionsträning som något naturligt, något man gör för att må bra. Tänk om man kunde få dem att älska det!
Jag kan inte göra mer än att visa dem på det och sedan får de välja själva.
Drömmen är ju att om några år ha en eller två löparkompisar i sina barn som stöttar, peppar och tvingar ut gubben i spåren!
/FR3DDA

tisdag 5 mars 2013

Trots allt

Trots är jobbigt. Det är jobbigt för mig och det är jobbigt för barnet som trotsar.
Jag har läst böcker om detta. Isabelle kan vara riktigt "härlig" i perioder och då kan det ju vara kul att göra "rätt".

Jag har insett att det inte spelar någon roll vad man gör. Det spelar ingen roll alls.

Men en sak vet jag. Det är att det inte blir bättre av att bli arg, att bli ovänner. Det hjälper nada, zipp, nilch.

Jag brukar ibland hålla med henne. Oftast blir hon argare.
Ibland säger jag emot. Oftast blir hon argare.
Ibland går jag därifrån. Jäklar vad arg hon blir.
Jag fösöker, så ofta jag kan, att lyssna istället och när tillfälle ges så försöker jag prata om något helt annat. Något som engagerar, något hon gillar.

Det är bara att inse att det kommer att gå över med tiden. Hon kommer inte bli någon värsting bara för att vi inte bestraffar henne när hon gallskriker i affären bara för att hon inte fick hämta mjölken fast hon sa att hon inte ville.

Herregud vad synd jag tycker om henne när hon är i en trotsperiod. Och snart kommer väl Nikki börja med detta otyg också.
Stackars barn.

/FR3DDA

måndag 25 februari 2013

Lumpen

Jag fick häromdagen ett mail av min far innehållande ett kåseri om hans lumpen-tid. En händelserik tid i hans liv.

När jag mönstrade så var jag lite schizofrent lagd för jag ville inte göra lumpen men i en del av testerna gjorde jag riktigt bra ifrån mig på. Bland annat så klarade jag telegrafistprovet vilket ungefär 1,5 -2% av alla mönstrande gjorde, enligt personalen som ledde testerna.

När det väl blev dags att få en tjänst så ville de ju inte gärna släppa hem mig med en frisedel så jag tog till knepet att vapenvägra. Av moraliska skäl sa jag.

Detta slutade med att jag inte fick en frisedel utan blev placerad som flygplatsbrandman på Arlanda. Detta hade säkert vart en kul utbildning men jag hade ett skäl att vilja åka hem och hon hette Johanna och hon är numer min fru.

Men när det väl var dags så var det ju bara att ta tåget och sedan inställa sig. Första dagen gjorde vi lite tester, bland annat minns jag ett värmetest med en träningscykel i en bastu. En kille sopade sig i golvet rätt bra när han svimmade på cykeln minns jag.

Dag två ringde det väl någon sorts klocka på morgonen och alla gick upp och pep iväg på det som vi skulle göra. Alla utom brandmansaspirant af Jochnick, dvs jag. När det dök upp något sorts brandbefäl som undrade varför jag inte kom så svarade jag att jag hade så ont i ryggen att jag inte tog mig upp.
Iväg till läkaren som var klar för att göra inskrivningskontroller på alla som ryckte in dagen innan.
Då detta inte var militären så var det ett läkarföretag där. Det vill säga att han sket fullständigt i verksamheten på skolan. Jag linkade in på hans rum på ett vis som jag trodde att man linkade när man hade så ont i ryggen att man inte ens kunde ta sig upp ur sängen av egen maskin.

"-Du vill inte vara här va?" var hans första kommentar. Jag minns inte om han ens tittade upp ur pappershögen han satt med innan han öppnade munnen.

Jag klev på sanningens tåg och berättade att jag ville hem, att jag inte hade den minsta lust att bli någon flygplatsbrandman. Så han skrev helt enkelt att jag hade ryggproblem och att han rekommenderade frisedel.

Nu skulle jag bara upp till skolchefen och säga tack och hej innan jag fick sätta mig på tåget hem. Han tyckte ju givetvis att det var tragiskt att någon som var så ung som jag hade sådana ryggproblem att genomförandet av hans fina utbildning blev omöjlig. Jag minns hans min när han frågade vad jag skulle ta mig till nu när jag kom hem och jag svarade, sanningsenligt, att jag skulle börja jobba som murare.

Denna utbildning hade säkert vart väldigt rolig men jag tog beslutet att åka hem till min flickvän och idag har vi vart gifta i sju år. Just idag. Jag ångrar inget.

/FR3DDA

måndag 18 februari 2013

Dagens kärlekstips

Här är blommorna jag gav min fru på alla hjärtans dag:

De är snart döda.
Det var många som var tuffa på, framförallt, Facebook och skrev saker som "Skit i Alla hjärtans dag, älska din partner varje dag".
Varje dag är en vanlig dag och jag tror att det alltid är kul med något extra. Visst ska man visa sin partner att man älskar dom varje dag men vi är bara människor så visa lite extra uppskattning ibland!
Det är aldrig fel med något extra i vardagen.
/FR3DDA

fredag 8 februari 2013

Graviditetstest

Ni som har barn, kommer ni ihåg när ni gjorde ert första graviditetstest? Jag kommer ihåg det som att det var igår.
Jag var sen till jobbet den morgonen, hade en kollega som stod utanför och väntade på att jag skulle åka med han. Johanna var inne och grejade i badrummet, med testet men det visste jag ju inte då.
När hon kom ut så skakade hela hon och tårarna rann. Jag frågade vad det var och hon bara skakade och visade mig stickan. Det var ju ganska planerat detta men kom ändå som en chock, att det helt plötsligt var på riktigt.
Vi skrattade, kramades och var glada. Sen var jag faktiskt tvungen att åka till jobbet, han stod ju faktiskt utanför och väntade. Vi kom överens om att inte berätta för någon tillsvidare.
Jag hoppade in i bilen och berättade direkt. Det gick liksom inte att låta bli.
/FR3DDA

fredag 25 januari 2013

När Harry mötte Sally

Jag har egentligen ingen aning om vad den filmen handlar om men det kändes som att det passade här. När jag träffade min frau så kände hon inte riktigt som jag kan man säga. Eller om hon bara spelade svårfångad kanske. Skitsamma tänkte jag och uppvaktade i sisådär ett halvår innan hon gav med sig. Jag var 20 år och hade tydligen ett tålamod som var enormt.
Jo visst var det jobbigt men det var värt det. Jag kan inte tänka mig någon bättre att leva med. Visst är hon grinig på mornarna men vad gör det när hon är så kul på kvällen! Så farligt är det inte på morgonen heller för den delen, man är inte rädd för att få en gaffel i ryggen så fort man vänder sig i alla fall.
Sen ska tilläggas att jag inte är så jäkla lätt att leva med jämt tyvärr. Jag har lite lätt för att ta min egen åsikt för sanning och vill då att alla andra ska tycka som jag. Detta är något jag får tänka på hela tiden och för det mesta går det bra men ibland går det mindre bra. Johanna lever med mig och tydligen lever hon hellre med mig än utan.
Hon stöttar mig i allt jag gör tror jag, allt dumt jag har kommit på än så länge i alla fall.
Johanna, jag älskar dig och det har varit en massa fina år.
/FR3DDA

Mina barn är konstiga

Jag vet inte vad det är med mina barn nuförtiden. Allting är upp och ner i relationen mellan dem och mig. Just nu umgås jag väldigt mycket med dem och det är inte alls som förr.

Jag vet inte när vi var ovänner sist. De lyssnar och gör oftast som jag säger, de håller sig i alla fall på en acceptabel nivå av icke-lydande.

Om jag ska vara helt ärlig så vill jag inte att de lyder jämt. De ska väl få tänka själva också!

Sen har de liksom mognat så att det är riktigt trevligt att bara sitta och prata med dem. Isabelle förklarade om balans för mig idag, mycket intressant. Och igår berättade Nikki om en teori han hade om tänder. Den gick ut på att om man tappar sina vuxentänder så gör det inget för efter dem så får man ju ändå gamlingständer. Det var inte löständer han pratade om utan tydligen kan man få en tredje uppsättning av garnityr. Det var i alla fall en lång utläggning om detta.

Tänk Isabelle för tre månader sedan sa emot vad man än sa. Hon och jag var ovänner konstant. Vi bråkade och argumenterade antagligen precis lika barnsligt så ingen orkade riktigt ge sig. Inte så kul.

Nej jag vettetusan vad som har hänt men vi har det så jäkla bra och jag njuter i fulla drag för det kan ju verka rimligt att nästa fas i deras utveckling inte är fullt lika harmonisk.

/FR3DDA

tisdag 22 januari 2013

Ishallen

Idag har jag vart i ishallen med Isabelles klass som åkte skridskor. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har möjlighet att vara med på sådana här saker.
Att kunna se sitt barn i sin vardag är inte alla föräldrar förunnat.
Jag roas något fruktansvärt av att se min dotter i hennes samspel med vänner och andra barn.
Det jag inte roas av är att se hur skitkass hon är på skridskor.

/FR3DDA

-Stolt far-

söndag 13 januari 2013

Tappar kontakten

Sen Johanna, min fru, bytte jobb för en knapp vecka sedan så kan hon inte svara i telefon hur som helst. Det är väl bara att vänja sig men det är inte kul alls. Förr har jag kunnat ringt när som helst och hon har svarat. Även om jag bara ville höra hennes röst eller kolla om det fanns mjölk hemma, hon har svarat.
Jag har kunnat skicka ett sms och vart ganska säker på att få svar ganska omgående.
Men nu då! Nu kan det ta två timmar innan hon ringer upp. I värsta fall har man ju glömt bort vad man ville då.
Jag fattar ju att detta är en vanesak men det känns lite sorgligt. Jag gillade att kunna ringa henne när jag ville.
/FR3DDA

Morgonstund...

Min dotter, Isabelle, har alltid vaknat jäkligt tidigt på morgonen. Lite har det varierat men nuförtiden är det runt klockan sex. Detta är ju inte alltid önskvärt särskilt som hon gärna vill att jag följer med henne upp, även om hon bara vill sitta och titta på Bolibompa.

Nu har hon kommit på ett sätt att få mig att vakna till så att jag följer med henne upp och det är ett jättetrevligt sätt.

Hon kilar mig på ryggen. Hon ritar enkla figurer som jag får gissa vad de är. Sen byter vi så jag får kila och rita. Så håller vi på och detta har förvandlats från en rätt jobbig tid på dygnet till dagens absolut bästa.

Så här sitter jag nu.

/FR3DDA

lördag 12 januari 2013

Julgransplundring

Igår var vi hos barnens mormor på middag och lite julgransplundring.
Nikki hade haft en liknande aktivitet på dagis i veckan och var taggad till tusen för detta. Han tog ledningen och styrde denna plundring med en kirurgs precision.
Både barn och vuxna, ja till och med hunden, var med och dansade runt granen. Jag är så lycklig när vi gör liknande saker med barnen då man verkligen ser hur kul de har.