onsdag 31 mars 2010

Mycket sjukhus nu.

Jo det har varit mycket tid hos läkare och veterinär idag. Jag och vår hund Ziri är ju heltrasiga! Vart ska jag börja? Hmmm... med mig såklart!
Jag har varit hos min ortoped idag för att göra en sista koll inför en liten operation som han skulle fixa under lokalbedövning i sina lokaler i Karlstad. Denna lilla operation hade han funderat på igår och han hade nu bestämt sig för att det var bättre att göra en stor operation av det. Nu blir det hela paketet, operation i Göteborg, narkos, öppning av knäet med lite fix, artoskopi med lite annat fix. Låter som en kul dag va? Inte lika kul som kryckor i ett par veckor kanske? Om tre veckor är det dags iaf...
Ziri då? Jo hon har varit på massa bus så hon har fått lite småsår och skit på tassarna. Ingen fara om hon inte hade försökt att fixa det själv genom att slicka på dom frenetiskt. Så jag fick åka till veterinären för att få lite salva och, framförallt, en tratt. Vi har nu en ledsen hund som inte gillar sin tratt.
Vi hörs!
//Fredda

tisdag 16 mars 2010

Anti-royalist

Jag har nog gillat vårt kungahus förr, tyckt att det är en fin tradition osv men nu vettetusan. Läste precis om att hovets bilar har åkt på parkeringsböter på över 12000kr förra året. Skattebetalarna får alltså betala hovets lagöverträdelser.
Sen är det bröllopet i sommar som kommer kosta otroligt mycket pengar. Alla kommuner i Värmland skulle ju ge nån miljon i bröllopspresent till paret men nån kommun, tror att det var Hagfors, vägrade. 1 miljon från en kommun är ju ungefär tre-fyra heltidstjänster i tex hemtjänsten. Det är ganska mycket i en liten kommun.
Nä skrota kungahuset och ge Sverige en maskot istället! En stor mjukis-varg istället kanske? Nä just det, vargen ska vi ju tydligen utrota... en stor mjukis-älg då? Fast dom förstör ju för skogsbolagen säger dom... Bert Karlsson då? Bert kan bli Sveriges nya maskot!
/Fredda

måndag 15 mars 2010

Lite om barnen.

Efter vissa påtryckningar så ska jag nu blogga lite om mina ultra-gulliga barn. När min fru jobbar natt så ska barnen vara på dagis halv-sju, så tidigt är dom aldrig någonstans. Det är max en gång i veckan detta händer och det är en väldigt speciell upplevelse de här mornarna. Syskonen bråkar inte så mycket med varandra nuförtiden men de här tidiga mornarna är det något alldeles extra. Oftast går jag upp först tilsammans med en av dom, den som är vaken först och oftast hinner vi göra detta barn färdigt innan nästa kommer upp. Idag så kom Nikki upp själv när jag och Isabelle var i köket och pysslade. Han har knappt ögonen öppna men när han får syn på Isabelle så ropar han: "Isabejj!" och rusar fram och ger henne en kram! Dom kramas i stort sett aldrig spontant annars. En annan gång så var återigen Isabelle färdig först och jag håller på och klär Nikki. Då kommer Isabelle fram till mig och viskar i mitt öra: "Pappa! Nikki är världens bästa lille-bror." Jag har ingen aning om varför dom är så otroligt mysiga mot varandra de här mornarna men det är väldigt kul att se. Dom pratar med varandra och hjälper varandra som aldrig förr.
Är det för att dom inte är vakna ordentligt? För det är inte många minuter från att vi vaknar till att vi står utanför dagis.
En annan sak som jag tycker är värd att berättas är hur otroligt kul en fyra-årings sinne fungerar. Vår hund, Ziri, fyllde ett år häromsistens och psykologisk som jag är så sa jag att nu har du bara sju-åtta år kvar att leva, detta sa jag högt så att barnen hörde. Efter en stund kom Isabelle till mig och följande samtal ägde rum:
Isabelle: "Pappa, när Ziri dör så måste vi flytta."
Jag: "Jaså? Varför då?"
Isabelle: "Jo för man vill inte bo i ett hem med en död hund i."
/Fredda