I mitt område bor en kvinna som jag tror har MS eller nåt sånt. Hon är ungefär 50-55år och sitter i rullstol och har personal hos sig dygnet runt. Jag har ingen aning om hur länge hon har haft det så här, jag har bott här i drygt 4 år och då har det sett likadant ut.
För att komma till saken så har hon en hund, inte bara en hund utan en pudel. Jag vet inte om hon hade den innan hon blev sjuk. Hon har alltså personliga assistenter som är ute och går med hunden. Ok, inga problem så långt om inte hunden vore folkilsken och assistenterna skiter i hunden fullständigt. Den här hunden gör alltså utfall mot barn, andra hundar, ja allt den ser. Som tur är så är den ju såpass liten så dom orkar ju hålla i den. Annars hade någon blivit biten. Såpass kan jag om hundar så att jag ser när en hund menar att bitas. Jag har nog aldrig sett någon säga till den här hunden, det är ju inte deras så det skiter väl dom i. En av assistenterna har jag aldrig sett vara ute med hunden utan att prata i telefonen och det är svårt att ha kommando över en bångstyrig hund om man pratar med någon annan.
Är det den här kvinnans rättighet att ha en hund när hunden inte mår bra? För en hund mår inte bra av att hålla på sådär. Det är ju egentligen inte assistenternas fel heller, det är ju inte deras hund men det är dom som får ta skiten i grannskapet och dom gör ju absolut ingenting för att det ska bli bättre.
Undrar hur det fungerar med sjuka människor och djur. Det kanske är en sak om hon hade hunden innan hon blev sjuk men inte faan får väl en sjuk människa, som behöver hjälp med allt, få skaffa ett såpass krävande djur som en hund.
Att ha djur är ingen mänsklig rättighet, det är bara skyldigheter med att ha djur!
/Fredda
Den här hunden har inget med min grannes att göra men den passade liksom in.
