Herregud vilket år det har varit!
Jag tänker inte ens gå in på detaljer för jag tänker blicka framåt. Stor vindruta och liten backspegel. Så ska jag leva. Jag blickar framåt istället för att älta gammalt. Jag brukar säga "Jag ser fram emot framtiden" och idag stämmer det bättre än någonsin.
Nyårsafton kommer jag att spendera med mina barn och enbart med mina barn. Jag har tackat nej till allt som har med fest att göra och kommer att mysa med dem hela dagen. Första anhalten är Mariebergsskogen där vi ska åka skridskor. Sen blir det mys hemma med de små liven. God mat, godis, film och kanske en promenad för att titta på lite fyrverkerier.
Jag ska faktiskt ge några nyårslöften. Jag vet inte om jag har gjort det förut, och eftersom jag inte vet så har jag ju inte gett några allvarliga i alla fall.
1. jag ska bli en positivare människa. En människa som är fördomsfri och inte dömande. Är så för det mesta men ibland halkar man in i tråkiga tankebanor. Självförbättring!
2. jag ska inte inleda något förhållande av fel anledning. Först tänkte jag lova att jag inte skulle inleda något förhållande alls under 2014 men varför begränsa sig? Med "fel anledning" menar jag att inleda ett förhållande bara för att jag känner mig ensam.
3. jag ska försöka att springa Karlstads Stadslopp på under 40 minuter. Jag ska ge det ett ärligt försök. Jag lovar inte att jag kommer att klara det för mycket hänger på om jag får vara skadefri men jag ska ge det ett ärligt försök.
Det var nog de jag hade tänkt mig. Annars har jag bara tänkt att ha ett bra år, det har jag banne mig gjort mig förtjänt av!
Gott Nytt År!
/FR3DDA
tisdag 31 december 2013
tisdag 24 december 2013
Terränglöpning med nya älsklingarna
Idag är det julafton och jag körde julfys före julmys. Det betyder att jag drog ut i spöregnet och sprang en dryg halvmil. Det blev Frödingsleden. HÄR är en länk till rundan på Runkeeper.
Det här med terränglöpning är nytt för mig på sätt och vis. Jag har orienterat i min ungdom men aldrig sprungit i terrängen utan karta. Jag älskade det och ser det som ett underbart komplement till min "vanliga" löpning. Jag fick lite samma känsla när jag sprang på leriga och hala stigar som jag fick när jag körde motorcross, ett totalt fokus. Inget annat existerar förutom dina fötter och de närmaste två meterna. Nästan en meditativ känsla. Idag sprang jag ju en led men i framtiden ser jag att man drar ut i skogen bara och då blir det där fokuset också ens största fiende tror jag. Eftersom inget annat existerar än två meter i taget så tror jag att det är väldigt lätt att springa vilse. Det får vi se då det. Skön känsla att det bara är du, din andning och stigen.
Nya skor hade jag också. Årets julklapp till mig själv var ett par Salomon Speedcross 3. Älskar dem redan!
Jag har aldrig ägt ett par terrängskor förut utan nästan alltid sprungit i Asics mest väldämpade skor. Greppet i leran med Speedcrossen var helt otroligt. Det tog dessutom ganska lång tid innan jag blev blöt i dem och då ska jag säga att jag plumsade i decimeterdjupa pölar rätt ofta. Den vattenavvisande utsidan gjorde sitt jobb ordentligt bra. Jag hade en liten transportsträcka på asfalt idag och då kände jag att de var mycket mindre dämpade än vad jag var van vid. För-/nackdel vet jag inte, bara ett konstaterande.
Nu ska jag ta och gå bort till min ex-fru och mina barn för att fira jul. Ska bli himla trevligt.
GOD JUL på er!
/FR3DDA
Det här med terränglöpning är nytt för mig på sätt och vis. Jag har orienterat i min ungdom men aldrig sprungit i terrängen utan karta. Jag älskade det och ser det som ett underbart komplement till min "vanliga" löpning. Jag fick lite samma känsla när jag sprang på leriga och hala stigar som jag fick när jag körde motorcross, ett totalt fokus. Inget annat existerar förutom dina fötter och de närmaste två meterna. Nästan en meditativ känsla. Idag sprang jag ju en led men i framtiden ser jag att man drar ut i skogen bara och då blir det där fokuset också ens största fiende tror jag. Eftersom inget annat existerar än två meter i taget så tror jag att det är väldigt lätt att springa vilse. Det får vi se då det. Skön känsla att det bara är du, din andning och stigen.
Nya skor hade jag också. Årets julklapp till mig själv var ett par Salomon Speedcross 3. Älskar dem redan!
Jag har aldrig ägt ett par terrängskor förut utan nästan alltid sprungit i Asics mest väldämpade skor. Greppet i leran med Speedcrossen var helt otroligt. Det tog dessutom ganska lång tid innan jag blev blöt i dem och då ska jag säga att jag plumsade i decimeterdjupa pölar rätt ofta. Den vattenavvisande utsidan gjorde sitt jobb ordentligt bra. Jag hade en liten transportsträcka på asfalt idag och då kände jag att de var mycket mindre dämpade än vad jag var van vid. För-/nackdel vet jag inte, bara ett konstaterande.
Nu ska jag ta och gå bort till min ex-fru och mina barn för att fira jul. Ska bli himla trevligt.
GOD JUL på er!
/FR3DDA
Etiketter:
löpning,
motion,
Natur,
träning,
utrustning
måndag 2 december 2013
Barnvecka
Nu är barnen här igen. Nu lever jag igen.
Jag vet inte vad jag ska kalla den här rollen jag har. Deltidspappa är jag ju inte för jag är Isabelles och Nikkis pappa jämt. Precis hela tiden. Tyvärr kan jag inte vara med dem hela tiden men jag tror ändå att de har det bättre nu. De har en pappa som ger dem allt när de är hos han. Jäklar vad kul vi har!
Jag bara älskar att stänga av ljudet på telefonen och ge dem full uppmärksamhet för det ger mig så otroligt mycket tillbaks. Jag märker hur de stärks av att man ser dem. Vi fikar, gör läxor, läser, pysslar med mat, pratar osv och allt gör vi tillsammans.
Jag säger inte att jag är den perfekta föräldern på något vis för jag blir också arg ibland och vi bråkar också ibland. Det är okej tycker jag för vi tar vara på resten av tiden. Jag och mina barn.
/FR3DDA
ps. grät lite när jag läste igenom vad jag skrivit. ds.
Jag vet inte vad jag ska kalla den här rollen jag har. Deltidspappa är jag ju inte för jag är Isabelles och Nikkis pappa jämt. Precis hela tiden. Tyvärr kan jag inte vara med dem hela tiden men jag tror ändå att de har det bättre nu. De har en pappa som ger dem allt när de är hos han. Jäklar vad kul vi har!
Jag bara älskar att stänga av ljudet på telefonen och ge dem full uppmärksamhet för det ger mig så otroligt mycket tillbaks. Jag märker hur de stärks av att man ser dem. Vi fikar, gör läxor, läser, pysslar med mat, pratar osv och allt gör vi tillsammans.
Jag säger inte att jag är den perfekta föräldern på något vis för jag blir också arg ibland och vi bråkar också ibland. Det är okej tycker jag för vi tar vara på resten av tiden. Jag och mina barn.
/FR3DDA
ps. grät lite när jag läste igenom vad jag skrivit. ds.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)