Trots är jobbigt. Det är jobbigt för mig och det är jobbigt för barnet som trotsar.
Jag har läst böcker om detta. Isabelle kan vara riktigt "härlig" i perioder och då kan det ju vara kul att göra "rätt".
Jag har insett att det inte spelar någon roll vad man gör. Det spelar ingen roll alls.
Men en sak vet jag. Det är att det inte blir bättre av att bli arg, att bli ovänner. Det hjälper nada, zipp, nilch.
Jag brukar ibland hålla med henne. Oftast blir hon argare.
Ibland säger jag emot. Oftast blir hon argare.
Ibland går jag därifrån. Jäklar vad arg hon blir.
Jag fösöker, så ofta jag kan, att lyssna istället och när tillfälle ges så försöker jag prata om något helt annat. Något som engagerar, något hon gillar.
Det är bara att inse att det kommer att gå över med tiden. Hon kommer inte bli någon värsting bara för att vi inte bestraffar henne när hon gallskriker i affären bara för att hon inte fick hämta mjölken fast hon sa att hon inte ville.
Herregud vad synd jag tycker om henne när hon är i en trotsperiod. Och snart kommer väl Nikki börja med detta otyg också.
Stackars barn.
/FR3DDA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar