Med detta i tanken och tempo helt på känsla så sprang jag milen på 44 minuter, vilket är mycket snabbare än jag tänkte. Det är viktigt med löpteknik. Grejen är att jag inte ens var trött och 44 minuter på milen är en rätt okej tid för mig.
Det jag försöker tänka på när jag springer är en upprätt, "stolt", hållning. tänk er ett band som sitter fast i solarplexus som drar er snett uppåt/framåt.
Sen det viktigaste, skjut fram höften. Luta fram kroppen så att man får lite känslan av att ramla framåt. Man får bättre fart utan att lägga mer energi. Det är ju bra.
Jag är sugen på att ta en lektion av någon som kan det här med löpteknik på riktigt. Jag har bara läst mig till en massa i böcker och på nätet. En bok som kom för ett halvår sedan, ungefär, heter Det perfekta löpsteget. Mycket intressant läsning.
För övrigt är det jäkligt skönt att vara ute och springa i det här grymma höstvädret!
/FR3DDA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar