Tricket är att aldrig någonsin köra med en undanflykt. Tar det emot så gå ut och gör något i allafall. Jag gav mig ut och bestämde mig för att slå rekord på min nya distansrunda. Den är 12 kilometer och båda gångerna jag har sprungit den, den är rätt ny, så har jag sprungit på 4.40 min/km. Med rekordet i huvudet, fast utan att egentligen tro på det för vaderna var så stela så jag nästan stapplade de första stegen, drog jag iväg.
Första kilometerna gick på under 4 min/km och det är ett säkert tecken på att jag är övertänd och kommer att krokna runt 8 kilometer. Nuförtiden ger jag aldrig upp och går, dels är det för kallt ute för det och dels så vet jag att jag klarar att vila lite om jag drar ner på tempot en stund. Men idag ville kroppen verkligen ge upp. Jag tog det här "rövpasset" ur ryggen, stönighet deluxe, och sprang in på 4.26 min/km.
Nu känns det ju bara skönt att jag kom iväg. Tänk om jag hade struntat i det. Då hade jag ju inte fått ha den här sköna känslan i kroppen.
Att planera sin träningsvecka är A & O. Prioritera träningen och planera in den. Och har du planerat in ett pass så kör det. Det spelar ingen roll om det regnar. Struntar du i att träna för att det regnar så struntar du i nästa pass för att det ser ut att bli regn och så helt plötsligt har man slutat att träna.
/FR3DDA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar