Löpknark

Igår tänkte jag springa direkt på morgonen. Det är en väldigt bra start på dagen att ta en tur klockan sju på morgonen. Kalla mig vad du vill men jag gillar det.

Jag struntade i det för benhinnorna gjorde ont, jag har ett skavsår som bråkar och det var tolv minusgrader.

Mina benhinnor gör ont för att jag är så jäkla otränad. Förhoppningsvis ger det med sig snart men man får vara försiktig så att det inte utvecklas till en riktig benhinneinflammation. Ni som har haft problem med benhinnor vet hur ont det gör.

Att löpa är lite som knark. Är man van att springa så vill man springa. Ju mer man springer desto mer vill man springa.

Beslutet att inte springa gnagde i mig på förmiddagen och efter lunch gick det inte att stå emot längre så jag tog en fyra kilometers tur som jag kallar för "Älvfyran".

De första löpstegen. De stegen när man inser hur dåligt ens benhinnor egentligen mår. De stegen när det känns som att man inte har någon dämpning alls i skor, fötter eller ben utan allt är skelett mot skelett. De stegen då det går stötar av tårframkallande smärta rakt upp i kroppen. De stegen då man undrar va faan man håller på med. De stegen är antagligen de som skiljer idioterna från icke-idioterna.

Jag var tydligen en idiot för jag fortsatte och sprang in på 5.49 min/km, efter omständigheterna är jag nöjd med det. Bara man blir varm i kroppen så går smärtan över och idag känns det helt okej men jag ska ta det lite lugnt från löpningen några dagar nu. Nästa löppass blir onsdag-torsdag någon gång. Vi får se hur Johanna jobbar och hur min kropp känns.

Denna blog utvecklas efter mitt liv och just nu är det mycket löpning så därför avspeglas detta i bloggen.

/FR3DDA