Jag vet inte vad det är med mina barn nuförtiden. Allting är upp och ner i relationen mellan dem och mig. Just nu umgås jag väldigt mycket med dem och det är inte alls som förr.
Jag vet inte när vi var ovänner sist. De lyssnar och gör oftast som jag säger, de håller sig i alla fall på en acceptabel nivå av icke-lydande.
Om jag ska vara helt ärlig så vill jag inte att de lyder jämt. De ska väl få tänka själva också!
Sen har de liksom mognat så att det är riktigt trevligt att bara sitta och prata med dem. Isabelle förklarade om balans för mig idag, mycket intressant. Och igår berättade Nikki om en teori han hade om tänder. Den gick ut på att om man tappar sina vuxentänder så gör det inget för efter dem så får man ju ändå gamlingständer. Det var inte löständer han pratade om utan tydligen kan man få en tredje uppsättning av garnityr. Det var i alla fall en lång utläggning om detta.
Tänk Isabelle för tre månader sedan sa emot vad man än sa. Hon och jag var ovänner konstant. Vi bråkade och argumenterade antagligen precis lika barnsligt så ingen orkade riktigt ge sig. Inte så kul.
Nej jag vettetusan vad som har hänt men vi har det så jäkla bra och jag njuter i fulla drag för det kan ju verka rimligt att nästa fas i deras utveckling inte är fullt lika harmonisk.
/FR3DDA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar